Översättaren som Arkiv / Arkiv som översätter

EXCERPT FROM ÖVERSÄTTAREN SOM ARKIV / ARKIV SOM ÖVERSÄTTER (SWE)

I översättning det jag som är ett arkiv

In the practice of translation, the translator’s biography is in play, activated, on alert. The translator’s bodily knowledge is mobilized, her experience of unsolicited hands and eyes, her conditioning by surveillance, blows, or borders. Her racialized and gendered body. Then, go back even further, to the inheritance of translation, echoes lost in- and outside the womb. As poet and translator Don Mee Choi writes in her 2016 keynote address to the American Translators’ Association, “I was already born with a tongue with a task to translate, but motherless and expelled from power.” Or Tam Lum, the protagonist in Frank Chin’s 1972 play The Chickencoop Chinaman, “I am the natural born ragmouth speaking the motherless bloody tongue.”

Translator: I wonder what brings you to translation and if I should be suspicious of your motives. Does your method belong to a history of settlerism and silencing? Whose motherless bloody tongue do you attempt to speak?

Jag talar två språk: de som talades med mig som barn och sedan avkrävdes mig av mina föräldrar. För att kunna tala med så mycket tillit som möjligt var det nödvändigt för mig att behärska, och behärskas av, engelska och svenska, därutöver att utveckla en förmåga, en känslighet, att läsa av när och varför ett språk och inte ett annat skulle brukas. Att förekomma, i ordets tvinnade bemärkelser: jag blev till i mitt konstanta översättande, det var en överlevnadsstrategi att via språket försöka bemöta vad jag föreställde mig att andra såg och hörde i mig, ett barn som inte hörde hemma vare sig här eller där.

Min Japanese American far talade två språk: imperiets och bosättarkolonialismens så kallade Standard American English, och sedan Hawaiian Creole English – ett kreoliserat språk, en variant av pidgin som utvecklades på Hawaii under 1800-talet. Hawaiis pidgin är ett språkligt arkiv över ögruppens koloniala historia och omfattar ord och grammatiska aspekter av till exempel spanska, portugisiska, kantonesiska, japanska, koreanska och tagalog. De som härskade och de som tuktades på sockerrörsodlingarna. De som förpassades ur den koloniala historieskrivningen.

Min fars standardengelska minns jag tydligast som telefonsamtal mellan honom och okända män – främst vita män som arbetade inom det militära, förstod jag senare – män som hade anställt min far för att reparera olika typer av ventiler och pumpar på militärfartyg. Fartyg som stöttat trupper under det amerikanska kriget i Vietnam och sedan skickades ut i världen för att delta i Gulfkriget. Bågen mellan olika kapitel i amerikansk krigföring kan dras genom tid och rum, men också genom ventiler och pumpar, olja eller vatten som strömmar genom de hangarfartyg som skickade jetplan för att släppa napalm över vietnamesiska skogar.

Vad händer om vi översätter djungel till skog? Vem känner skräck om även skogen står i lågor?

EXCERPT FROM TRANSLATOR AS ARCHIVE / ARCHIVES THAT TRANSLATE (ENL)

In Translation, “I” Is an Archive

In the practice of translation, the translator's biography is in play, activated, on alert. The translator's bodily knowledge is mobilized: her experience of unsolicited hands and eyes, her conditioning by surveillance, blows, or borders. Her racialized, classed, and gendered body –– how it was taught to speak, and by whom. Then, go back even further, to the inheritance of translation, echoes lost in- and outside the womb. As poet and translator Don Mee Choi writes in her 2020 essay Translation Is a Mode=Translation Is an Anti-Neocolonial Mode: “I was already born with a tongue with a task to translate, but motherless and expelled from power.” Or Tam Lum, the protagonist in Frank Chin's 1972 play The Chickencoop Chinaman: “I am the natural born ragmouth speaking the motherless bloody tongue.”

I speak two languages: those spoken to me when I was a child and demanded of me by my parents. To be able to speak with as much confidence as possible it was necessary for me to master, and be mastered by, English and Swedish, in addition to developing an ability, a sensitivity, to intuit when and why one language and not another should be used. To förekomma, in the dual meanings of the word: I came into existence in this constant translation. It was a survival strategy to, via language, try to respond to what I imagined that others saw and heard in me, a child who belonged neither here nor there.

My Japanese American father spoke two languages: the so-called Standard American English of US Empire and settler colonialism, as well as Hawaiian Creole English — a Creole language, a variant of Pidgin developed in Hawaii during the 19th century. Hawaii's Pidgin is a linguistic archive of the islands’ colonial history and includes words and grammatical aspects of, for example, Spanish, Portuguese, Cantonese, Japanese, Korean, and Tagalog. Those who ruled and those who were quelled on the sugar cane plantations. Bodies and voices redacted from colonial historiography.

I recall my father's Standard English most clearly as telephone conversations between him and unknown men — mainly white men who worked in the military, I later understood — men who had hired my father to repair various types of valves and pumps on military vessels. Ships that had previously supported troops during the American War in Vietnam and were now being sent out into the world to take part in the Gulf War. The arc between different chapters in US warfare can be dragged through time and space, but also through valves and pumps, oil or water that flows through aircraft carriers that sent jets to drop napalm on Vietnamese forests.

What happens if we translate jungle into forest? Who must know fear if also the forest is on fire?